the best is yet to come

 
Åh, det är maj! Har de senaste dagarna lämnat både koftan och halsduken (dock inte vantarna, vantarna är det sista jag släpper) hemma och det har varit skönt.
 
Igår bestämde jag mig för att ta en joggingtur utomhus istället för på gymmet men det var ju jättejobbigt i jämförelse :( På joggingbandet är det enda man hör utöver musiken fötterna som dunsdunsdunsar i bandet, men när man springer utomhus hör man plötsligt varenda uttröttat andetag som tas. För att inte tala om uppförsbackarna och min näsa som började kännas täppt. Sen testade jag Samsungs springapp och den var den mest irriterande appen någonsin? När jag joggade i vanlig takt - sakta ner lite! Nu går det för snabbt! Och när jag bestämde mig för att gå en bit - Bra takt! Fortsätt så! Sakta ner lite! Tillslut fick jag stänga av den och tänker aldrig sätta igång den igen. 
 
Annars rullar livet på. Jag hann fira valborg i någon timme efter jobbet i lördags och på tunnelbanan hem hjälpte vi en tonårstjej som hade somnat att hitta rätt tåg. Och nu när det är maj, mmm vill bara vara ute hela tiden. And the best is yet to come, eller hur?? 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0

Sandra's books


goodreads.com