en vänsterhand

Mina händer är så fruktansvärt torra. Fast nej, stryk det. Min vänstra hand är så fruktansvärt torr. Trots att jag tvättar båda händerna lika ofta, trots att jag omsorgsfullt smörjer in båda händerna med lotion lika flitigt, är det bara den vänstra handens hud som är sprucken. Rödflammig, men samtidigt vitprickig. I helgen satt jag med fingervantar på tunnelbanan. Flera av mina medpassagerare bar shorts. För det är maj. Men jag bar vantar. 
 
Samma helg var vi panikunderbemannade på jobbet. Och samtidigt som jag ungefär försökte klona mig själv (springa med disk/ta kassan/vara trevlig/hålla mig från att säga upp mig) utbröt ett excessivt kliande på vänsterhanden. Jag frågade var det bra så samtidigt som jag frenetiskt gnuggade handryggen mot marmordisken. Jag kikade ner och såg hur röda prickar hade blomstrat ut på platsen som kliade. Jaha. Det var därför jag haft eksem på handen de senaste veckorna. 
 
Lite stress är bra. Jag lovar, jag säger inte det där som en käck Bobby McFerrin - don't worry be happy - utan jag menar lite stress är bra. Den mängden av stress som formar en defensiv bilförare, den mängden av stress som får en att jobba effektivt, den som ger lite adrenalin och ett litet rus. Men med lite menar jag minsta möjliga mängd. För jag läser vårdguiden och mina plötsliga eksem har helt klart uppkommit på grund av att jag är stressad. Pressad. Har ont i min lilla hjässa. 
 
Så idag ville jag bara säga till er att ta det lugnt och säga ifrån om någon säger att ni inte skall ta det lugnt. För det finns stressymptom som är hundra gånger värre än torra händer men jag vill varken att jag eller ni skall få uppleva dem.
 
Kram
 
 
 
 
 

.

Hej! 
 
Mitt humör är lite utav en bergochdalbana, inte för att det är en nyhet. Det har känts lite så de senaste veckorna, till och med de senaste åren, i perioder. Ena stunden skriker jag JA och andra NEJ. Ena stunden vandrar jag runt i Bergianska Trädgården med solen i ansiktet och andra ekar det när jag går genom mitt föredetta sovrum.
 
Nelly har flyttat hem. Lägenheten är min bara min men åh så tom. Jag längtar efter något jag inte ens kan definiera. 
 
Återkommer.
 
Har bra saker att säga men i dag ville inget av det komma fram. Så kan det vara ibland.
 

periodare med bloggen

Hej vänner, så här ser kvällsolen ut genom fönstret här. 

Jag samlar på mig så många extra timmar som jag kan utan att offra mina lediga dagar. Skickligt, va? Det känns jäkligt bra. Och det verkar som att regnet är borta, om så bara för ett litet tag. 
 
Försöker verkligen. Att uppdatera här mer. Det går alltid i perioder, min tanke om hur denna blogg bör uppdateras. Ibland känner jag att inlägg likt detta, som inte handlar om någonting särskilt - utan kloka bilder och text - skall elimineras från bloggen, för att det har helt enkelt aldrig varit målsättning att fylla den med sådant.
 
Men åh, vad jag behöver sparka igång min kreativitet, vad jag känner att jag måste skriva mer. Fota mer. Jag mår i längden bättre av att låta fingrarna springa över tangentbordet än att se Gossip Girl. Och fler meningslösa inlägg är helt klart något som kommer få mig att inse det. 
 
Nu skall jag äta, borsta håret och klä på mig för att sedan åka till jobbet!
RSS 2.0

Sandra's books


goodreads.com